söndag 26 september 2010

Del 3 (Carlgren, Marton.2007)

”Kan man över huvud taget erfara något på fel sätt? Uppenbarligen kan man inte det. Däremot kan man hävda att ett visst sätt att erfara något är mer effektivt, mer kraftfullt under vissa bestämda omständigheter” (Carlgren, Marton.2007. s. 208).

Alla har vi olika erfarenheter men inte samma, inte heller samma uppfattningar om saker . Ingenting kan erfaras på endast ett sätt utan alla ser vi det utifrån olika perspektiv. Vi alla har barndomsminnen och speciella bilder som sitter kvar i minnet. Det kan vara en bild av trädkojan, den som var högst upp i trädet och helt enorm. Som barn uppfattar man saker precis som vuxna, man skapar sig erfarenheter genom hela livet, det är inget som tar slut. Men detta betyder inte att en erfarenhet står i sin stilla punkt bara för att man upptäckt den en gång. Du förändras hela tiden precis som samhället och det gör att erfarenheterna måste bli rikare och rikare. Erfarenheterna utvecklas precis som du. Trädkojan som var enorm när man var liten har nu blivit en enkel trälåda två meter upp i trädet. Trädet har växt men ändå är kojan bara två meter upp, och inte högst upp som man erfara som liten. Man märker att man själv ser saker på olika sätt utifrån olika tillfällen men detta kan man även se från person till person vid samma tid. Ett enkelt träd kan vara stort för en person medan det kan uppfattas som litet för en annan, det har att göra med bland annat tidigare erfarenheter anser jag. Detta var en tanke av många som citat ovan framhävde.         
Det stod också i boken: ” Varje ögonblick har sin sanning” (Carlgren, Marton.2007. s. 209). En mening som var nära citatet ovan och som stack ut ur mängden tycker jag. Den fick mig att reflektera till barnens lek, ögonblicket då osanning kan bli sanning.

Del 3 (Carlgren, Marton.2007)

”Vad innebär det att kunna hantera en situation väl, effektivt? Vad innebär det att kunna lösa ett problem som man aldrig tidigare mött?”

Två frågeställningar som man som lärare kommer att fundera mycket över tror jag. Man kanske inte tänker så mycket på det nu men när man väl står där i olika situationer så tror jag att dessa frågor kommer komma upp flera gånger. Som blivande lärare kan man inte lära sig allt inför yrket som lärare men man kan lära sig mycket. Det finns ingen som kan förutse vad vi kommer att gå igenom som lärare men man kan skapa sig mycket kunskap. ”Det nya ses i ljuset av tidigare erfarenheter” (Carlgren, Marton.2007. s. 226). Det är utifrån tidigare erfarenheter, det vi lärt oss och varit med om som bidrar till att vi kan lära oss om och från nya situationer. Det gör att vi sedan kan bemästra dem lättare. Boken påvisar att det bästa knepet för att klara det är att vara öppensinnad trots att man lär sig mer och mer. Jag tror att mycket handlar om att vara öppensinnad som lärare. Att man tar vara på varje situation och lär sig något, att man stannar upp och reflekterar trots att man kan mycket. Att man som lärare aldrig får ett stopp så som ”Nu kan jag allt”,utan att man är öppen och tar åt sig all information.    

onsdag 22 september 2010

Del 2 (Carlgren, Marton.2007)

”Ingen kan lära någon annan något. Eleverna måste lära sig själva” (Carlgren, Marton.2007. s.127).

”Barn lär sig modersmålet genom att de försöker tala om att de vill något, att något har hänt; genom att de försöker kommunicera – säga och förstå” (Carlgren,  Marton. 2007. s.128).   

Detta är två citat ur boken som väckte mitt intresse. De var inte långt ifrån varandra i boken och de har ungefär samma innebörd, men jag valde att ta med båda två. De handlar om viljan att lära sig, ingen kan bestämma till punkt och pricka vad någon ska lära sig. Människan är individuell och alla har sina egna viljor och intressen.  Som lärare kan man skapa förutsättningarna för inlärningen men man kan aldrig bestämma vilken kunskap som kommer att gå in hos eleverna. Det är upp till eleverna själva om de tar åt sig det läraren säger eller om de tar in något annat. Desamma är det med barnen, det kvittar hur mycket vi försöker lära barnen att göra något, det är när de själva vill som de kämpar och klarar det. Barnen lär sig modersmålet för att de vill göra sig förstådda och få förståelse för allt runt omkring, även om föräldrarna försöker lära barnen så är de barnen själva som gör det. Många har uppfattningen om att det är läraren som lär barnen men egentligen så är det barnen själva som lär sig, läraren skapar bara möjligheten till inlärningen, kom ihåg de!  

Del 2 (Carlgren, Marton.2007)

   
”Den som i studiesituationen har arbetat med problem som varierar i olika dimensioner klarar nya, oförutsägbara situationer som kan begripas i termer av dessa dimensioner, väldigt mycket lättare än den som i studiesituationen ägnat sig åt en mycket snävt avgränsad klass av problem, som representerar variation endast i mer begränsade avseenden” (Carlgren, Marton.2007. s. 137).

Innan jag kom fram till detta citat som jag tagit ur boken läste jag tidigare om problembaserat lärande i början av del två. Jag har hört mycket om problembaserat lärande och gjort ett arbete på gymnasiet på detta sätt, men jag hann aldrig uppfatta vad det egentligen stod för.  Jag har nu tolkat det så att med problembaserat lärande så utgår man från olika problem och skaffar sig sedan den kunskap som behövs för att lösa problemen. Motsatsen är att man istället tillskriver ämnesmässigt bestämda kunskaper och sedan utifrån dem får problem som ska lösas. När jag efter att ha läst detta kom fram till citatet ovan så slog min tanke direkt på problembaserat lärande.  Arbetar man med problem i stor utsträckning och då inte bara med en begränsad grupp problem så tror jag att man har lättare att klara av nya oförutsägbara händelser som uppstår i arbetet. Vad jag har hört så arbetar högskolan väst mycket med problembaserat lärande, de ska bli riktigt roligt att arbeta mer på detta sätt nu när jag fått mer förståelse för det.